- Posted using BlogPress from my iPhone
tisdag 1 juni 2010
Bara för att illustrera...
Kl 6.59 på morgonen, Ofelia har varit uppe i en halvtimma och är redan så svettig att det rinner från tinningarna. Men på gott humör ändå som tur är.
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 26 maj 2010
torsdag 20 maj 2010
Gustaf!
Nu är det litchi säsong. Dom är fantastiska!
Ett knippe oskalade på vårt fruktfat.
En tallrik skalade på jobbet!
Wow, skynda er hit!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Ett knippe oskalade på vårt fruktfat.
En tallrik skalade på jobbet!
Wow, skynda er hit!
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 19 maj 2010
Nya sandaler minann, fint som kattskit i vällingen
...för er som kan er Madicken. Arvid beställde måttsydda sandaler till barnen i Hoi An. Visst är dom fina?
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Stilstudie av lilla o i snyggklänningen
Höns och tupp mitt i stan, lovely...
Hon gal som en tupp...
Och har fått långt hår!
Posted using BlogPress from my iPhone
måndag 17 maj 2010
Vi har ingen ugn...
...men chokladbollar kan man baka ändå. Mysig söndag!
Så här snygg är man när bollarna är slut!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Så här snygg är man när bollarna är slut!
- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 13 maj 2010
söndag 9 maj 2010
30 vackra rosor till Arvid men...
ingen vas... Vad fasiken gör jag nu? Badbalja? Kastrull? Gammalt juicepaket?
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Oj oj oj
Phew, precis inkommen från ett nystartat sommar Hanoi, 35 grader och disig sol. Arvid och de små är så semester i Hoi An men Emma och Emil, badar och njuter i solen. Själv är har jag vuxensemester här hemma och fixar icke-barnvänliga grejer som till exempel går i bokaffärer och provar kläder (och köper kläder). Idag tänkte jag storhandla och stack iväg tidigt för att slippa alla människor. Det gjorde jag inte, fasiken vad mycket folk det finns som också vill handla på helgen. Smart som jag är tog jag motorcyckeln dit och tänkte i mitt stilla sinne att kan folk köra 50 gäss eller ett par hundra ananasar på sin motorcyckeln så kan jag väl fixa hem ett par kassar mat. Det kunde jag!! Två kassar (tänk der där papers/plast/tyg kassarna man kan köpa på Ica för att visa att man är miljövänlig) två stora paket blöjor och ett paket toapapper. Här kommer en bild.
Wow... Tur för arvid att han inte är hemma för jag är så impad av mig själv att jag bara vill skryta. Nu får jag göra det för er istället. Fy fan vad jag är bra!
Tack och hej!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Wow... Tur för arvid att han inte är hemma för jag är så impad av mig själv att jag bara vill skryta. Nu får jag göra det för er istället. Fy fan vad jag är bra!
Tack och hej!
- Posted using BlogPress from my iPhone
lördag 1 maj 2010
torsdag 29 april 2010
Oj!
Helena och gustaf blev lite skrämda! Det var inte meningen... Men tyvärr är smådjur en del av vardagen här, det kommer man inte undan i Vietnam. Bara att gilla läget... Kackerlackorna kom med lägenheten, dom ingick i hyran kan man säga och är inte så farliga som dom låter. För min del är jag glad att vi inte har råttor här i huset, som på vårat första hotellrum, det hade varit läskigt... Fy!
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
Det bor en...
..kackerlacka i vårt badrum, eller rättare sagt det bor en i varje badrum. Den har sitt bo i ett hål vid dörrposten och ibland hinner man se en skymt av den om man stormar in i badrummet utan förvarning. Då är den ute på jakt efter, ja vad äter dom. Hudflagor och gamla tops? En gång fick den en knäpp och hittade inte in in sitt hål. Den sprang omkring i cirklar och dunsade i mina fötter. Hör kommer en bild, en bild på hålet där den bor ( man kan se benen sticka ut).
Oj vad det ska bli kul med besök förresten. Välkomna hem till oss och kackerlackorna, Emma och Emil, Anna, Johan, Ebba och Filip, Gustaf och Helena! Vi ses snart!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Oj vad det ska bli kul med besök förresten. Välkomna hem till oss och kackerlackorna, Emma och Emil, Anna, Johan, Ebba och Filip, Gustaf och Helena! Vi ses snart!
- Posted using BlogPress from my iPhone
söndag 25 april 2010
lördag 24 april 2010
torsdag 22 april 2010
Första tofsarna
...fick Ofelia ungefär in samma ålder som sin storebror, 1 år och 2 månader gammal. Edgar fick sin i Indien och Ofelia i Vietnam. Det är som det ska!
...och har kommer Edgar pa en varm balkong i Indien.
...och har kommer Edgar pa en varm balkong i Indien.
torsdag 15 april 2010
Edgar klassiker
- Jag tar påsen (med vindruvor) och sätter mig häruppe och äter och mumsar!
Lite senare var vi och badade i poolen på området när jag häver mig upp ur vattnet för att springa och rädda Ofelia som är på väg mot kanten. -Jag känner mig som en flodhäst, säger jag. Edgar tar sats och springer mot kanten för att hoppa i. -Här kommer en flodhäst till, säger mamma. Edgar stannar upp och tittar sig nyfiket omkring... Tänker: Var då? Var kommer flodhästen!
Så fint att inte tycka det är det minsta orimligt att det skulle komma en flodhäst spankulerande längs poolkanten. Bara vara nyfiken och tänka, var då? Jag menar, det kommer ju elefanter på stranden, så varför inte en liten flodhäst i poolen...?
Edgar leker ofta att han nattar oss. Vi (i detta fallet mamma och jag) ligger på sängen och han säger, precis som jag alltid gör, god natt och sov så gott. Sen stänger han dörren. Då vill han att vi ska ropa - Jag måste kissa, jag är törstig osv (tänk alfons), så att han får komma och fixa. Nu sa han - God natt och sov så gott, det finns inga monster och spöken. Mamma och jag började tröttna på leken, efter kanske 15 e gången, och ropade inte på honom. Då gläntar han långsamt på dörren och viskar med allvarlig röst... - Det FINNS ett monster i garderoben!!
Ofelia rekommenderar
För barn på resande fot rekommenderas en ultra portabel resesäng. Väger ingenting och blir en liten tältkorv när man vikt ihop den. Vi knölar ner den i resväskan och sen bygger vi ihop den på plats. Easy peasy...
Tack Jenny och Erik för tipset!!
from my iPhone
Tack Jenny och Erik för tipset!!
from my iPhone
fredag 9 april 2010
Imorgon...
...är det upp till bevis. Då åker vi! Har planeringen fungerat? Arvid är i alla fall i Shanghai och börjar jobba imorgon. Där klaffade planerna, även om det ingick en resa fram och tillbaka till Bangkok i måndags för att fixa Vietnam visum som behövdes för att fixa Kina visum, bök och stök, men iväg kom han! Nu håller vi tummarna för mig och våra små...
På söndag plaskar vi i havet och poolen, tänk det ni...
På söndag plaskar vi i havet och poolen, tänk det ni...
Jobba jobba joooooba
Här är utsikten från vår balkong... Har ni sett vilka galningar!! Syns dom ens? Dom som jobbar på taket? Man tycker att jag borde ha sett en del takjobb i mina dagar, men det här är läskigt!
tisdag 6 april 2010
det har var inte igar...
Kollade igenom lite bilder for att fixa en mapp med "hemma" bilder till Edgar att titta pa. Pa huset, pa dagis, pa slakten... da hittade jag den har. Inte igar direkt...
Edgar och Arvid pa BB
Edgar och Arvid pa BB
söndag 4 april 2010
Det ultimata pusslandet!
Nu tror jag att vi har överträffat oss själva i pusslande och planerande ändå. Allt började med att vi fick reda på att ett förnyat arbetsvisum (vi har haft ett för tre månader) skulle kosta hela familjen över 1000 US dollar. Det hade vi verkligen inte räknat med då vårt första visum kostade 200 dollar. Hm... sura pengar och vi tänkte en extra gång och kom på lösningen, vi åker naturligtvis utomlands och kommer tillbaka igen. Vart åker man snabbt och billigt härifrån? Bangkok är ju smidigt, så kanske en tur till Thailand lite snabbt. Passar ju bra om en vecka då jag är lite ledig och då våra visum går ut den 14 april. Hux flux får Arvid ett telefonsamtal från sitt jobb som för tillfället har slagit läger i Shanghai för världsutställningen. Kan du komma nästa vecka och jobba, vi behöver hjälp? Hm, hur löser vi det? Ska vi dra till Shanghai istället? Jo, kanske det. Jag och ungarna vandrar gatorna fram och Arvid jobbar. det skulle ju funka. Men hur kul är super staden Shanghai ensam med två barn hela dagarna (eh, ja hur kul är super (söta) staden Hanoi ensam med två barn hela dagarna kan man undra)?
Mina tankar drog igång...
Kanske jag och barnen skulle åka till Thailand ändå? Kanske skulle vi åka till stranden några dagar? Kanske skulle vi bo på fint hotell med sand mellan tårna? Kanske skulle vi stanna hela veckan? Kanske skulle vi hyra hus? Mamma och pappa kommer ju i mitten av veckan och mellan landar i Bangkok. Kanske skulle dom stanna ett par dagar med oss först innan vi åkte vidare hem till Hanoi? Innan jag vet ordet av har jag bokat hus och flygbiljetter till mig och barnen. Arvid var bara lite orolig för att det skulle bli lite jobbigt själv (taxi (40 min), flyg (2 tim), taxi (2.5 tim), komma fram mitt i natten, hitta hus, hänga med två springglada barn på en strand i en vecka själv. Äh, vadå... jo jag inser faktiskt att det kunder bli riktigt pissjobbigt, men hälften vågat...
Nu till den fina planeringen och den underbara lösningen. Cissi, Arvids mamma och tillika barnens farmor åker hem på lördag. Vi fixar så att vi tar samma plan till Bangkok så vi får sällskap på både flyg och i taxi. På Bangkoks flygplats möter jag min mamma, som kommer ett par dagar tidigare än planerat (nämn barnbarn och solig strand och försök hålla henne borta... Underbart!) som hänger med i taxin, hjälper till att hitta huset i mörkret och hjälper till att natta om barn. Sen njuuuuter vi i en vecka och åker hem utvilade och solbrända med ett nytt visum i passet.
Mission accomplished!
Jag återkommer med resultatet...
Mina tankar drog igång...
Kanske jag och barnen skulle åka till Thailand ändå? Kanske skulle vi åka till stranden några dagar? Kanske skulle vi bo på fint hotell med sand mellan tårna? Kanske skulle vi stanna hela veckan? Kanske skulle vi hyra hus? Mamma och pappa kommer ju i mitten av veckan och mellan landar i Bangkok. Kanske skulle dom stanna ett par dagar med oss först innan vi åkte vidare hem till Hanoi? Innan jag vet ordet av har jag bokat hus och flygbiljetter till mig och barnen. Arvid var bara lite orolig för att det skulle bli lite jobbigt själv (taxi (40 min), flyg (2 tim), taxi (2.5 tim), komma fram mitt i natten, hitta hus, hänga med två springglada barn på en strand i en vecka själv. Äh, vadå... jo jag inser faktiskt att det kunder bli riktigt pissjobbigt, men hälften vågat...
Nu till den fina planeringen och den underbara lösningen. Cissi, Arvids mamma och tillika barnens farmor åker hem på lördag. Vi fixar så att vi tar samma plan till Bangkok så vi får sällskap på både flyg och i taxi. På Bangkoks flygplats möter jag min mamma, som kommer ett par dagar tidigare än planerat (nämn barnbarn och solig strand och försök hålla henne borta... Underbart!) som hänger med i taxin, hjälper till att hitta huset i mörkret och hjälper till att natta om barn. Sen njuuuuter vi i en vecka och åker hem utvilade och solbrända med ett nytt visum i passet.
Mission accomplished!
Jag återkommer med resultatet...
Oj...
...vi missade påsken. Vi sa inte ens glad påsk! Kinapuffarna som farmor och farfar köpt åt barnens påskägg (som vi inte har), ligger kvar i skåpet. Snopet!
lördag 3 april 2010
Glass
Glass med svärisar på Fanny's i Hanoi! 14 smaker och smält choklad...
- Posted using BlogPress from my iPhone
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 31 mars 2010
nä...
Nä, nu får det vara nog! Nu är det jag som köper en iphone.
Varje dag irriterar jag mig på min ful-telefon som inte går att skriva mess på (ja eller det skulle nog gå om man hade fingrar smala som tandpetare) och inte fixar att jag vill ha Hanoi tid (fattar ni, på tre månader har jag försökt ställa om klockan på telefonen till Hanoi tid, först är den snäll och visar rätt men så fort jag lägger undan den och hoppar den tillbaka på något konstigt vis, inte till Sverige tid, nej minsann... till Londontid. Måste ju vara en bugg eller nåt. Det går säkert att fixa på något sätt men jag nöjer mig med att hata den jäkla manicken!!).
Den enda anledningen till att jag inte har iphonat mig tidigare är att jag fick en ny fin ipod touch till min 30 års dag av Arvid. Min älskade pryl som jag sover med varje kväll eftersom jag somnar till ljudbok och (obs, under kudden. Inte mellan Arvid och mig eller så..) och eftersom den är min enda klocka i tillvaron då telefonen sviker mig gång på gång...)
Eftersom funktionerna på ipoden och iphonen i princip överlappar varandra har jag inte velat dubbelköpa, men nu får det vara nog! Jag flyter sakta men säkert mot ett totalt mac användande... Från den gången lillebror Calle visade sin första ipod, det var nog 2002 (ni vet den där med en riktig rullskiva), har mac imponerat på mig! Den där gången i Indien var det framför allt den ljusstarka skärmen som impade, den ar som en ficklampa när strömmen gick! Fantastiskt!
Så till helgen blir det av! Sen kommer ni att bli bombarderade av blogginlägg från min nya älskling...
Som såklart inte kan konkurrera med mina andra små älsklingar, exempel nedan...
Varje dag irriterar jag mig på min ful-telefon som inte går att skriva mess på (ja eller det skulle nog gå om man hade fingrar smala som tandpetare) och inte fixar att jag vill ha Hanoi tid (fattar ni, på tre månader har jag försökt ställa om klockan på telefonen till Hanoi tid, först är den snäll och visar rätt men så fort jag lägger undan den och hoppar den tillbaka på något konstigt vis, inte till Sverige tid, nej minsann... till Londontid. Måste ju vara en bugg eller nåt. Det går säkert att fixa på något sätt men jag nöjer mig med att hata den jäkla manicken!!).
Den enda anledningen till att jag inte har iphonat mig tidigare är att jag fick en ny fin ipod touch till min 30 års dag av Arvid. Min älskade pryl som jag sover med varje kväll eftersom jag somnar till ljudbok och (obs, under kudden. Inte mellan Arvid och mig eller så..) och eftersom den är min enda klocka i tillvaron då telefonen sviker mig gång på gång...)
Eftersom funktionerna på ipoden och iphonen i princip överlappar varandra har jag inte velat dubbelköpa, men nu får det vara nog! Jag flyter sakta men säkert mot ett totalt mac användande... Från den gången lillebror Calle visade sin första ipod, det var nog 2002 (ni vet den där med en riktig rullskiva), har mac imponerat på mig! Den där gången i Indien var det framför allt den ljusstarka skärmen som impade, den ar som en ficklampa när strömmen gick! Fantastiskt!
Så till helgen blir det av! Sen kommer ni att bli bombarderade av blogginlägg från min nya älskling...
Som såklart inte kan konkurrera med mina andra små älsklingar, exempel nedan...
tisdag 30 mars 2010
Ansträngande men härlig helg
Arvid och jag brukar inte tänka en gång extra när vi bestämmer oss för att göra något särskillt med barnen. Oftast bestämmer vi oss och utför i samma andetag. Så var det när vi beslutade om att bli tillsammans, köpa hus och om att flytta hit till Hanoi.
Hej svejs, hoppas att det går bra och gör det inte det så löser vi det ändå på något sätt. Jag är jätteglad för att Arvid och jag har så lika inställning till livet och alla beslut som ska fattas. Under första helgen med Arvids föraldrar på besök här hos oss skulle vi ju naturligtvis göra något extra. Vi bokade snabbt en helg på ett båthotell i Halong Bay inklusive mat och resa. Härligt att ha något bokat sa både Arvid och jag när vi åkte hem från researrangören. Man kan väl säga att vi skulle ha tänkt en gång till angående den här resan.
Att ta sig till Halong Bay tar 3.5 timmar + halvtimman vi måste tillbringa i taxi på väg in till stan. En massa timmar i en minibuss med en hoppig 2.5 åring och en åmig och kråmig 1 åring är inget jag önskar någon. Vi hade ändå bunkrat upp med mutor i form av russin, aprikoser, torkar päron och nötter (nötterna var till Edgar), iPod/iPhone med roliga spel och musik, dator med ny Labanfilm och nappar i värsta fall. När jag läser den här listan förstår jag inte hur något kunde gå fel, där fanns ju dessutom farmor och farfar och två kärleksfulla föräldrar.
På något sätt gick det inte riktigt som vi hade tänkt (eller inte tänkt). Vad vi hade missat var två åksjuka vuxna, mammasjuka barn som vill sitta nära nära och helst själv, utan syskon (Byta barn! Som Edgar brukar säga när Ofelia sitter på "hans" plats), och barn som endast är intresserade av det syskonet håler på med, absolut inget annat.
Fram kommer vi till sist och hoppar på en båt. Det är ungefär nu Arvid och jag börjar inse att vi ska tillbringa ett dygn på en trevåningsbåt med halvmetershöga räcken runt om och helt öppet fram där bogvisirer skulle suttit om det varit en färja vi åkte med. Vi börjar ångra oss...
Vi åker i den vackraste skärgården man kan tänka sig med fantastiska klippor (karst till alla geoverare där ute) och det enda vi kan tänka på är: Var är det ena barnet? var är det andra barnet? Vem har koll på småbilarna så att de inte druttar i? Jag är så glad för att vi var fler vuxna än standard scenarier... Till detta ska vi lägga till:
* Måltider på "fel" tider för de små so resulterar i frustration, både hos dom och oss (hur kunde vi vara så dumma att tänka på maten...).
* Mat eller fimpförgiftad Lill-snorpa som kräktes och förbrukade blöjor på löpande band under natten i dubbelsängen som vi delade hela lilla familjen (farmor och farfar fick en egen hytt)
Trots split vision under 24 timmar han vi med både grottäventyr och kajaktur innan vi åkte tillbaka mot kusten där ännu en låååång bilfärd hem väntade.
...men de var i alla fall fina de där klipporna!
Hej svejs, hoppas att det går bra och gör det inte det så löser vi det ändå på något sätt. Jag är jätteglad för att Arvid och jag har så lika inställning till livet och alla beslut som ska fattas. Under första helgen med Arvids föraldrar på besök här hos oss skulle vi ju naturligtvis göra något extra. Vi bokade snabbt en helg på ett båthotell i Halong Bay inklusive mat och resa. Härligt att ha något bokat sa både Arvid och jag när vi åkte hem från researrangören. Man kan väl säga att vi skulle ha tänkt en gång till angående den här resan.
Att ta sig till Halong Bay tar 3.5 timmar + halvtimman vi måste tillbringa i taxi på väg in till stan. En massa timmar i en minibuss med en hoppig 2.5 åring och en åmig och kråmig 1 åring är inget jag önskar någon. Vi hade ändå bunkrat upp med mutor i form av russin, aprikoser, torkar päron och nötter (nötterna var till Edgar), iPod/iPhone med roliga spel och musik, dator med ny Labanfilm och nappar i värsta fall. När jag läser den här listan förstår jag inte hur något kunde gå fel, där fanns ju dessutom farmor och farfar och två kärleksfulla föräldrar.
På något sätt gick det inte riktigt som vi hade tänkt (eller inte tänkt). Vad vi hade missat var två åksjuka vuxna, mammasjuka barn som vill sitta nära nära och helst själv, utan syskon (Byta barn! Som Edgar brukar säga när Ofelia sitter på "hans" plats), och barn som endast är intresserade av det syskonet håler på med, absolut inget annat.
Fram kommer vi till sist och hoppar på en båt. Det är ungefär nu Arvid och jag börjar inse att vi ska tillbringa ett dygn på en trevåningsbåt med halvmetershöga räcken runt om och helt öppet fram där bogvisirer skulle suttit om det varit en färja vi åkte med. Vi börjar ångra oss...
Vi åker i den vackraste skärgården man kan tänka sig med fantastiska klippor (karst till alla geoverare där ute) och det enda vi kan tänka på är: Var är det ena barnet? var är det andra barnet? Vem har koll på småbilarna så att de inte druttar i? Jag är så glad för att vi var fler vuxna än standard scenarier... Till detta ska vi lägga till:
* Måltider på "fel" tider för de små so resulterar i frustration, både hos dom och oss (hur kunde vi vara så dumma att tänka på maten...).
* Mat eller fimpförgiftad Lill-snorpa som kräktes och förbrukade blöjor på löpande band under natten i dubbelsängen som vi delade hela lilla familjen (farmor och farfar fick en egen hytt)
Trots split vision under 24 timmar han vi med både grottäventyr och kajaktur innan vi åkte tillbaka mot kusten där ännu en låååång bilfärd hem väntade.
...men de var i alla fall fina de där klipporna!
Vi har fått besök
Vi har fått besök av Arvids föräldrar. Dom kom i fredags och barnen är överlyckliga! Dom njuter och vi får en välbehövlig paus fyra extra par händer som finns tillhands. I dagarna visar Arvid och barnen upp det Hanoi som är deras vardag. Inte så mycket klassiskt turistande utan mer vardagspärlor på gatorna runt omkring vårt hus. Igår fick Göran håret klippt och kinderna rakade på en bakgata här intill. en spegel och en stol på trottoaren verkar vara det som behövs för att ha en affärside på gång. Vidare beställde han två glasögon efter en snabb och effektiv undersökning. Bra utdelning efter en dag i Edgards och Ofelias kvarter. Bilder på frisören i aktion är på väg... Under tiden får ni njuta av bilder från ett besök på etnologiska museet där vi hittade ett fint lek träd precis vid restaurangen. Notera även Ofelia i strålkastarljuset när det helt plötsligt välde in hundratals barn på skolresa. En strid ström av Hello hello hello hello hello... Edgar och Ofelia blev traditionsenlig nypta i kinderna och klappade på huvudet. När strömmen hade passerat sa Edgar - sånna tyckte Edgar var söt. (Edgar säger "sånna" istallet för dom). Precis, sa jag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
