Oj glömde visst

...att berätta att vi flyttat in i en fräsig lägenhet 7 trappor upp i ett fult hus i ganska nära mitt jobb. Lägenheten har 120 sköna kvadratmeter att springa runt i, tre balkonger, varav den ena är tvättrum med tvättmaskin och 4 sovrum, ja ni läste rätt, 4 sovrum. Det finns plats för alla som vill komma och hälsa på. Vi prutade 100$ på månadshyran, fixade inflytt dagen innan jag åkte ut i fält och fick äntligen ett kök att laga mat i. Underbart! Sängarna är hårda som sten och lakarna är riktigt snuskiga. Vi (läs Arvid) har beställt nya svindyra, 400kr för ett set och då tog vi nästan de billigaste. Härligt med lite plats och struktur. mat och sov schemat har varit helt upp och ner den första veckan. Hur får man ett litet annars så glupskt barn att äta när hela gatan stimmar av motorcyklar, hundar, roliga hattar och folk folk folk överallt? Hur får man en liten pigg pojk att sova utan att väcka sin lillasyster som somnade för en halvtimma sen, fått en powernap och är helt ointresserad av att somna om... Nu har barnen ett riktigt rum och kan gå och lägga sig olika tider om det behövs och Edgar är inte tvungen att sova middag bara för att hotellrummet blir mörkt mellan 13 och 14.30. Perfekt!

Nu sover de små och jag är långt borta, inte geografiskt men transportmässigt (20 mil = 6 timmar i bil). Jag längtar hem till Arvid och de sovande små och grämer mig över att jag inte kommer hem förrän på tisdag och missar lilla O's första födelsedag. Stackars mig och stackars henne! Här är rätt fint i alla fall...

Godnatt och sov så gott!

Matilda

PS bilder kommer

Någon som känner sig sjuk?

Jag kan fixa medicin...

Stackars mig...

Ja stackars stackars mig... Har kommer nagra bilder pa omradet dar jag ska faltarbeta. Som sagt, stackars...

Zoo, zoo, vi ska gå på zoo!

Härligt med en dag till tillsammans! Vi tillbringade den bitvis på Hanoi zoo och bitvis i gamla stan där vi bor för tillfället. Zoo var både extremt sorgligt med stora fina (och fula) djur i små burar, småpsykande gungande från sida till sida, och underbara små tacky karuseller med original detaljer kvar och nyinköpta plastbilar fastskruvade för extra valmöjlighet. Edgar valde tyvärr plasten, bland annat en vit vespa och en röd bil. Men att se koncentrationen i hans blick och förundran när bilen körde igång (ja alla andra bilar samtidigt i och för sig) var obetalbar. Vi fick hosta upp 3-4 kronor per åktur och tycker nog att vi funnit ett prisvärt nöje. Blonda små barn visade sig vara en sevärdhet i sig och folk fick inte nog av att bära Ofelia, nypa Edgar i kinderna och att ta kort. En flicka sprang snabbt och framkallade kort på sig och Ofelia som hon kom med till oss.

Under natten vaknade Arvid av prassel och väckte mig. Efter en snabb och lite nervös undersökning av grejerna konstaterade vi att vi fått besök av en råtta som snabbt smet längs väggen och upp i AC:n. Genom att skaka på våra grejer och jämföra ljudet hittade vi snart ingångshål i barnens matpackpåse och knaprade mandlar. Då förstod vi plötsligt hur två grötförpackningar hade kunnat gå sönder i en hård resväska, vilket hade förbryllat oss tidigare. Äckligt! När vi tog upp problemet med hotellpersonalen fick vi en råttfälla som tröst och en förmaning att akta barnen. Jo, tack… Under natten kom den tillbaka igen och vi hade lite svårt att somna. Undrar om den kommer inatt med. Vi ska I alla fall sätta fällan där den sprang igår och hoppas på det bästa, dvs att den inte kommer alls. Fastnar den i råttfällan, som är en stor klisteryta, sitter fast, lever och försöker ta sig loss, då kommer jag att dö en smula…

På grund av nattens händelser är vi mer övertygade än någonsin att en lägenhet högt uppe i ett hus vore en bra ide och ett hus med egen ingång för råttor vore en dålig ide!

Kram och god natt

Så har vi provat på en heldag tillsammans med familjen i Hanoi. Gårdagen satt jag på kontoret och Arvid hängde själv med barnen hela dagen. Tillsammans är roligare som Moodyson hade sagt! Vi har insett att ju snabbare vi hittar en lägenhetdesto mindre klaustrofobiska kommer barnen att bli när de växer upp, mer än en timme i hotellrummet gör dom smått galna! Idag har vi tittat på tre lägenheter och vi kan konstatera följande: Vietnamesiska möbler är ful, rum med betongväggar ekar och att ha tvättmaskin på balkongen är charmigt. Vi behöver flytta snarast då jag rycker in i fältarbetet redan på torsdag och lämnar familjen ensam i fem dagar. Vi ska suga på megakomplexhuset med betongväggar-karamellen till på måndag, försöka pruta en femtedel på priset och sen förhoppningsvis flytta in. Drömmen om ett mysigt kollonialhus på en lummig gata med en övervegeterad terass flyger sin kos och vi kommer nog bo som rolk bor mest, med balkong och tråkmicro nära jobbet (förhoppningsvis högre än myggorna flyget till sommaren...

Här kommer några bilder på älskade familjen smaskande streetfood.

kram och godnatt

Framme i Hanoi

Barnen sov som små stockar när jag åkte från hotellet. Edgar som tvärs över sängen men huvudet på min kudde och Ofelia som en liten mask upp och ner. Trötta barn som efter 26 timmars resa, fyra flygplan, tre byten med tre olika säkerhetskontroller, fem flygplatser och x antal smoothies, russin och mandlar senare hamnade på ett hotell i centrala Hanoi. Edgar var förväntansfull och räknade mopeder och motorcyklar på väg in från flygplatsen ”där är en, där är en, där är en, oj många!” och konstaterade snart att en precis en sån skulle han köra när han blev stor, eller en sån, eller en sån där röd förresten. Resan gick fint utan större incidenter, bara ett inställt flyg och en ändrad resrutt, till Hong Kong via Istanbul istället för London och fram kom vi. På hotellet visade svarta avtryck på vita lakan att vi fått med oss smuts från hela världen och de små fick bada av sig det värsta. Edgar hade fått ett uppblåsbart flygplan få en av flighterna och plaskade nöjd. Ofelia svabbade av sig pliktskyldigt och valde sen att springa runt i sängen istället. Efter vällingen tog vi med, de nu inte så trötta barnen ut en sväng runt kvarteret för att mata föräldrarna. Vi gick förbi gatuserveringar med skaldjur och snäckor och stannade vid plaststolarna på en hörnservering där vi beställde lite på en höft. Gott var det och mätta blev vi! Barnen kidnappades snart och hälsade på i köket och på angränsande servering. Den lilla flickan som lyfte upp Edgar visste nog inte vad hon gjorde, de vägde nog ungefär lika mycket… Båda föräldrarna somnade under nattandet kl 10 lokal tid, fyra på eftermiddagen hemma och sov till stackars Matilda skulle upp (nja, alltså bara hon gick upp) och vara fräsch på sitt nya jobb, hej hopp!
Bilder kommer snart!

Nu drar vi

Hej hej igen...

En slö blogg har vaknat till liv igen!

Lilla familjen åker till Hanoi imorgon och stannar i ett halvår och för att nära och kära ska kunns hänga med i vårat liv skriver vi då och då en uppdatering och försöker få med lite bilder. Jag är glad att vi han träffa många och ledsen över att vi inte hann träffa alla, men som tröst - vi ses i sommar!

Hej då