fredag 15 januari 2010

Framme i Hanoi

Barnen sov som små stockar när jag åkte från hotellet. Edgar som tvärs över sängen men huvudet på min kudde och Ofelia som en liten mask upp och ner. Trötta barn som efter 26 timmars resa, fyra flygplan, tre byten med tre olika säkerhetskontroller, fem flygplatser och x antal smoothies, russin och mandlar senare hamnade på ett hotell i centrala Hanoi. Edgar var förväntansfull och räknade mopeder och motorcyklar på väg in från flygplatsen ”där är en, där är en, där är en, oj många!” och konstaterade snart att en precis en sån skulle han köra när han blev stor, eller en sån, eller en sån där röd förresten. Resan gick fint utan större incidenter, bara ett inställt flyg och en ändrad resrutt, till Hong Kong via Istanbul istället för London och fram kom vi. På hotellet visade svarta avtryck på vita lakan att vi fått med oss smuts från hela världen och de små fick bada av sig det värsta. Edgar hade fått ett uppblåsbart flygplan få en av flighterna och plaskade nöjd. Ofelia svabbade av sig pliktskyldigt och valde sen att springa runt i sängen istället. Efter vällingen tog vi med, de nu inte så trötta barnen ut en sväng runt kvarteret för att mata föräldrarna. Vi gick förbi gatuserveringar med skaldjur och snäckor och stannade vid plaststolarna på en hörnservering där vi beställde lite på en höft. Gott var det och mätta blev vi! Barnen kidnappades snart och hälsade på i köket och på angränsande servering. Den lilla flickan som lyfte upp Edgar visste nog inte vad hon gjorde, de vägde nog ungefär lika mycket… Båda föräldrarna somnade under nattandet kl 10 lokal tid, fyra på eftermiddagen hemma och sov till stackars Matilda skulle upp (nja, alltså bara hon gick upp) och vara fräsch på sitt nya jobb, hej hopp!
Bilder kommer snart!

1 kommentar:

Anonym sa...

I will not acquiesce in on it. I think precise post. Specially the title attracted me to study the unscathed story.