lördag 27 februari 2010

Kolla mosmor Helena

Känner du igen byxorna?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Vilken ska vi ta?

Ikväll ska vi gå på svenskpubben i stan. Nu funderar vi på om edgar ska gå som kommunist, som kapitalist eller som miljövän?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Klänningar i garderoben








- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:La Thành,,Vietnam

fredag 26 februari 2010

Familjen vid Leninparken


Pappan med sina barn


Mamman med ett av sina barn och en massa fina lampor

Lycka!

Underbara Elisabeth var hos oss en vecka strax innan nyar. Hon skrev denna fina texten om var taxiresa till flygplatsen for att hamta upp mamma och pappa som en del i sin kurs i kreativt skrivande.

- Titta där Edgar, en grävskopa, säger pappa.
- Uoäääääääääääääh..
- Och titta här... en sopbil.
- Ser du, Ofelia... ett torn med boll på, säger mamma.
- Nej, Edgar, Ofelia har vattenflaskan nu.
- Uoääääääääääääääääääääähhhhhhhhhhhh... min...
- Kolla Edgar, risfält med vattenbufflar...
- Edgar, vart är vi på väg nu?
- Mojmoj och bästefaj...
- Ska vi hämta mormor och bästefar..
- Mmm
- Kommer de med båt?
- Nää
- Kommer de med lastbil?
- Nä
- Kommer de med brandbil?
- Nä
- Kommer de med grävskopa?
- Ja
- Vart är vi på väg nu då?
- Uoääääääääääääääähhäääähääää
- Ofelia, ska vi åka till hamnen och hämta mormor och bästefar?
- Ja...
- Men... vi är ju på väg till flygplatsen. Då åker vi tilll fel ställe?!

Taxins bromsar är utnötta. Den gör maxfart på 30 kilometer i timmen på en knagglig landsväg mot Noibai airport i Hanoi. När de till slut är framme börjar taxichauffören diskutera betalningen medan barnen drar i mammas och pappas armar och stretar som oxar. Äntligen kommer de in på de stora blanka ankomsthallen och ser direkt var Dörrarna är. Där är fullt med människor i alla åldrar med blomkvastar stora som Edgar. Alla väntar otåligt på att först få syn på sina efterlängtade släktingar genom glasrutan som skiljer dem mellan internationell mark och hemlandet, och sedan på att de äntligen ska komma ut. Kanske ha med sig spännande presenter från utlandet.

- Åh vilken tid det tar, säger någon.

Edgar tränger sig fram med mamma. Snälla vietnameser ser hur viktigt det här är i den vithårige lille pojkens liv och lämnar leende plats åt honom. Mamma ler och lyfter upp honom på axlarna. Då ser de mormors blå fleecejacka där bakom fönstret. Mormor väntar på sina väskor. Bästefar syns inte till. Och så vänder sig mormor om och Edgar får syn på mormor. Hela kroppen skakar. Benen kickar fram och tillbaka.

- Mojjjjjjjjjjjjjjjmoooooooooooooojjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjjj!

Den lilla kroppen hoppar på mammas axlar. Revbenen darrar och han bubblar högt av skratt. Han drar i mammas hår och klappar omedvetet på hennes ansikte. Vietnameserna pekar och skrattar med honom. Edgar tittar på sin lillasyster som sitter bredvid på pappas axlar. De drar upp axlarna och fnittrar tillsammans. Så tittar bästefar fram. Bästefar vinkar. Edgar galopperar på mammas axlar.

- Bästefaaaaajjjjjjjjjjjjjjj!

När mormor kommmer ut ur dörrarna är Edgar nere på golvet och springer bakom staketet. Upploppet känns som en mil som går i slowmotion tills han är framme i mormors famn.

motorcykel freaks

En bild utifrån vårt hus


Min motorcykel eller moped eller vad det nu är för något. Notera munskyddet som man måste ha på sig om inte lungorna ska bli svarta som sot!

stress in i det sista...

Igår kväll skickade jag in en ansökan om en tjänst som postdok till Vetenskapsrådet. Det var riktigt svettigt med massor som skulle skrivas och fläskas på om projektet, värdinstitutionen. Till ansökan skulle jag skriva en populärvetenskaplig beskrivning av projektet. Jag känner mig alltid osäker på att skriva texter som den här, det är så himla svårt att veta var man ska lägga krut och var man ska hålla igen på beskrivningarna. Som tur är finns Anna Bilèn, superproffsig stadsvetare/journalist/pr-konsult som snabbt som blixten läser och kommer med konstruktiva förslag… Tack! Här ska ni få se resultatet!

Sammanfattning

Tropisk skog täcker ungefär 15 procent av världens totala landyta och innehåller ungefär 25 procent av allt kol i den landbaserade biosfären. Då den tropiska skogen är utsatt för allvarlig avskogning bland annat på grund av en expansion av jordbruket, avverkning och etablering av bioenergi, riskerar en stor del av det kol som är bundet i träden och marken att frigöras och släppas ut i atmosfären. Det är en utveckling som, enligt forskare, skyndar på den globala uppvärmningen.
Varje år avskogas en yta lika stor som Nicaragua, ungefär 13 millioner hektar, och omvandlas till annan markanvändning. Detta förfarande resulterar i ungefär en femtedel av världens totala utsläpp av växthusgaser.

Ungefär 90 procent av de 1.2 miljarder människor som lever under extrem fattigdom är helt eller delvis beroende av skogen för sin överlevnad. Människorna som lever i direkt anslutning till skogen genererar miljömässiga tjänster till det resterande samhället, både globalt och lokalt, miljömässiga tjänster såsom renar vatten, stabiliserar det lokala klimatet och gynnar den biologiska mångfalden. Den kanske viktigaste miljömässiga tjänsten i klimatsammanhang är inbindning och lagring av koldioxid från atmosfären i växterna och marken.

Detta faktum har uppmärksammats i den internationella klimatpolitiken och delvis blivit inkluderat i besluten från FN:s klimatmöte i Köpenhamn i december 2009. En ny global mekanism för minskad avskogning är under utveckling, och många utvecklingsländer utvecklar en strategi för en nationellt minskad avskogning.

I forskningsvärlden är skogens roll i det globala miljöpusslet ingen nyhet och det finns redan mycket forskning inom ämnet, både relaterat till den fysiska roll skogen spelar men även hur man kan komma till rätta med problemet med avskogning av tropisk skog. Förslag till föregående mening: Eftersom den politiska utvecklingen går väldigt snabbt inom klimatområdet är det viktigt att försäkra sig om att politiska beslut inte underminerar lokal och global fattigdomsbekämpning. Det kan man göra genom att dra lärdom från tidigare forskning.

Detta projekt fokuserar på vikten av att öka individers och gruppers medverkan i beslut som rör deras omedelbara omgivning, till exempel gällande avskogning. Vi ska börja med att granska erfarenheter från tidigare regionala initiativ för minskad avskogning i Vietnam och använder sen informationen för att generera en guide till ”bästa genomförande” när det gäller intressenters deltagande i beslutsfattande. Vi ska också granska befintliga metoder för beslutsfattande inom ”initiativ för minskad avskogning”, förfina dessa samt utvecklar nya metoder som ökar inflytandet av för lokala intressenter.

Baserat på ovanstående resultat analyserar vi intressenters alternativ i genomförande av projekt för minskad avskogning samt utvecklar en verktygslåda för design och utvärdering av regionala projekt för minskad avskogning.

Projektet är baserat på teorin att det är vitalt för nationella och internationella projekt att dra nytta av slutsatser och utvärderingar från tidigare småskaliga projekt. Vi ska använda oss av deltagande metoder, såsom intervjuer men vi ska också granska litteratur och databaser, göra fältstudier och modellering. Vi hoppas att projektet ska inspirera både internationella och nationella ledare till att skapa globala mekanismer för minskad avskogning och att dessa mekanismer beaktar både en minskning av växthusgasutsläpp och fattigdomsbekämpning. Vidare kommer projektet resultera i verktyg med syfte att användas till ”bästa genomförande” i framtida projekt, både baserat på tidigare erfarenheter och ny forskning, genererad från detta projekt.

Nå, vad tycker ni? Hänger ni med på vad jag tänker göra om vetenskapsrådet är generösa?

kyla och värme

Härliga värmen är tillbaka! Ni har, på grund av mig egen slapphet, missat en riktig köldknäpp här I Hanoi. Mamma och pappa kom på besök för två veckor sedan, och med dom kom kylan tillbaka efter en vecka med 30 grader och sol. Vi hade lockat med sköna kvällar på balkongen och så fick dom frusna fingrar och kalla nätter. Det gick så längt att pappa gick till våra sköna massageställen för att få en bastu och värma upp sig. Vi fick slåss om täckena och noga sätta på mockasiner på små barnfötter så att klinkergolvet inte skulle dra all värme ur dom. Att sitta på balkongen var inte att tänka på, inte heller åka ut till kusten och njuta av båtfärd och hissnande klippformationen (googla Halong Bay så förstår ni vad vi missade). Istället blev vi kvar i stan och huttrade oss igenom en och en halv vecka tills solen började skina igen. Nu tror ni väl att vi hade närmare nollgradigt, så som jag gnäller… Eh, vi hade som kallast 14 grader, men märk väl att det var lika kallt inomhus på grund av icke existerande isolering i husen och en rå fuktighet som kan tävla med Göteborg! Hoppas hoppas att värmen håller i sig och att ni får tina upp lite därhemma, nu är det ju för sjutton mars snart!!

söndag 21 februari 2010

Marknad i gamla stan




- Posted using BlogPress from my iPhone

Location:Ngõ Hào Nam,,Vietnam

I Leninparken




- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 12 februari 2010

Lite svalare vid nyår!


Nu sover de små efter en dag med vettig temperatur, 20 grader istället för över 30. Jag har väl i och för sig inget emot sköna grader men barnen orkar inte riktigt. Värmen ger utslag av blöjorna och dom är så svettiga att de fastnar i skinsoffan (soffan som ingår i hyran, mycket ful men dyr, den kostade 2000 $ enligt hyresvärden. Herregud, köpa en ful soffa för så mycket pengar, det är väl knappast något att skryta högt över, snarare hålla lite tyst och skämmas över).

Annars börjar året lida mot sitt slut, i morgon är det nyårsafton och vi ska få njuta av tigerns år! Den senaste tiden har trottoarerna varit fulla av kumquat träd, ser ut som clementin träd, som får följa med folk hem baktill på motorcykeln, lite som en julgran. Banderoller i rött och guld vajar längs gatorna och snart töms Hanoi på folk då famjler samlas och det kalasas i dagarna tre. För oss innebär detta att allt, och då menar jag ALLT, är stängt. Vi har gett oss in i djungeln av hamstrande Viernameser, stormarknader där hyllorna gapar tomma, men det är packat med folk som letar den sista litchijelly godisen. Vi har svettats och kämpat och nu har vi mat så vi klarar oss ett par dagar i alla fall. Imorgon kommer mamma och pappa och ska stanna i två veckor. Underbart för oss med sällskap och avlastning, mindre kul för dom när dom inser att den spännande och levande staden Hanoi kommer att vara en spökstad en tid framöver.

Men dom kommer väl att vilja tillbringa all tid med sina barnbarn, eller hur?

- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 11 februari 2010

Med det sagt...

...ville jag bara meddela att jag hyrt en motorcykel och tar mig numera fram också med trafiken, inte bara genom!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Trafiken i hanoi

Att korsa en gata i Hanoi är som att skära med kniv genom smör. Stående på trottoaren verkar det hopplöst, det finns inte en lucka inte meter ledig yta, bara motorcycklar, bilar och ett gäng cyklar. Ett djupt andetag, hjärtat i halsgropen tar man ett första steg. Det gick ju bra, fortfarande i livet. Nu fortsätter man långsamt långsamt , men fortfarande i stadig takt frammåt. Sen kommer uppenbarelsen, trafiken flyter undan, delar sig och släpper igenom mig. Fantastiskt! Modes må ha delat Röda havet, men jag delar Hanois trafik!!


- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 5 februari 2010

Bloggen, nu på Facebook!

Tur att lillebror finns nu när Facebook har bestämt sig för att konstra. Nu funkar det inte alls längre, varken på datorerna, på Arvids Iphone eller på min Ipod. Då får vi lösa det så här istället. Gustaf har hjälpt oss att länka bloggen till Facebook. Eftersom jag inte kan logga in kan jag inte heller se hur det ser ut, men jag hoppas att det blir en diskret uppdatering när vi skrivit ett nytt inlägg. Ni får bedöma…

måndag 1 februari 2010

nya bilder

Hej igen

Nu kanske ni tror att vi helt försvunnit in i den Vietnamesiska djungeln för att aldrig komma tillbaka. Så är det naturligtvis inte. Jag har bara varit lite trött och inte orkat blogga helt enkelt, och barnen de slökorvarna gör ju det knappast åt oss. Nu börjar vi känna oss lite varma i kläderna, både bokstavligt och bildligt talat. Vi har haft varm och skönt de senaste dagarna, så skönt att Edgar utbrister: Nu är det sommar, solen skiner på Edgar. Vi behöver inte jacka på oss. Och han har ju helt rätt, med 25 grader och bitvis sol har vi ju faktiskt sommar även om vi förväntar oss ett klimatbakslag eftersom vi ju fortfarande teoretiska har vinter och det inte är sä här varm och skönt normalt.

Även bildligt börjar vi känna oss varma. Vi har lärt oss uttala namnet på vår gata, Ngoc Khanh st, och behöver inte längre visa en lapp för taxichauffören. Arvid och barnen hittar runt i kvarteren, har hittat en mysig marknad där vi köper frukt, grönsaker, ägg och kött (det finns även levande fisk i plastbaljor som knipsas på beställning, färskare än så blir svårt att fä det mitt i Hanoi). Han har hittat smala små gränder, där man, efter 100 tutande från alla motorcyklar som vill fram, frågar sig varför vi drar runt på en dubbelsulky… Ja just det, vi har ju två barn som rymmer annars. I de små gränderna finns smala smala hus med små butiker i varje nedervåning, det kan röra sig om en frisörsalong, en akvarieförsäljare eller lite grönsaker och nudlar. I alla butiker sitter gamla tanter som nyper barnen i kinderna och gärna lyfter upp och bär iväg vilket Ofelia tycker är lugnt men Edgar motsätter sig det bestämdaste. Häromdagen hittade Arvid och barnen en hönsuppfödare som hade ett gäng hönor och tuppar uppe på terrass. Ofelia blev kvar där nere medans Edgar och Arvid smet upp och tog sig en titt. Edgar var mäkta imponerad!! Annars betar de sig igenom stadens museer och parker under dagarna och kommer att vara väldig allmänbildade och streetsmarta när Vietnam tiden är till ända.


En rutschkana på en innergård


Bläckfisk, mums!


Dom simmar, mamma!


Allt finns på marknaden...


Stora gatan i närheten av vårt hus


Så här mycket betalade vi för tre månader + deposition. Rena rånet!


På zoo finns det karuseller!


Ofelia på pappas axlar, skyddad för folk som vill gosa...


Åka tåg!


Ofelia är en stor attraktion på zoo, väldigt ovanlig sort faktisk!