nä...

Nä, nu får det vara nog! Nu är det jag som köper en iphone.

Varje dag irriterar jag mig på min ful-telefon som inte går att skriva mess på (ja eller det skulle nog gå om man hade fingrar smala som tandpetare) och inte fixar att jag vill ha Hanoi tid (fattar ni, på tre månader har jag försökt ställa om klockan på telefonen till Hanoi tid, först är den snäll och visar rätt men så fort jag lägger undan den och hoppar den tillbaka på något konstigt vis, inte till Sverige tid, nej minsann... till Londontid. Måste ju vara en bugg eller nåt. Det går säkert att fixa på något sätt men jag nöjer mig med att hata den jäkla manicken!!).

Den enda anledningen till att jag inte har iphonat mig tidigare är att jag fick en ny fin ipod touch till min 30 års dag av Arvid. Min älskade pryl som jag sover med varje kväll eftersom jag somnar till ljudbok och (obs, under kudden. Inte mellan Arvid och mig eller så..) och eftersom den är min enda klocka i tillvaron då telefonen sviker mig gång på gång...)

Eftersom funktionerna på ipoden och iphonen i princip överlappar varandra har jag inte velat dubbelköpa, men nu får det vara nog! Jag flyter sakta men säkert mot ett totalt mac användande... Från den gången lillebror Calle visade sin första ipod, det var nog 2002 (ni vet den där med en riktig rullskiva), har mac imponerat på mig! Den där gången i Indien var det framför allt den ljusstarka skärmen som impade, den ar som en ficklampa när strömmen gick! Fantastiskt!

Så till helgen blir det av! Sen kommer ni att bli bombarderade av blogginlägg från min nya älskling...

Som såklart inte kan konkurrera med mina andra små älsklingar, exempel nedan...

Ansträngande men härlig helg

Arvid och jag brukar inte tänka en gång extra när vi bestämmer oss för att göra något särskillt med barnen. Oftast bestämmer vi oss och utför i samma andetag. Så var det när vi beslutade om att bli tillsammans, köpa hus och om att flytta hit till Hanoi.

Hej svejs, hoppas att det går bra och gör det inte det så löser vi det ändå på något sätt. Jag är jätteglad för att Arvid och jag har så lika inställning till livet och alla beslut som ska fattas. Under första helgen med Arvids föraldrar på besök här hos oss skulle vi ju naturligtvis göra något extra. Vi bokade snabbt en helg på ett båthotell i Halong Bay inklusive mat och resa. Härligt att ha något bokat sa både Arvid och jag när vi åkte hem från researrangören. Man kan väl säga att vi skulle ha tänkt en gång till angående den här resan.

Att ta sig till Halong Bay tar 3.5 timmar + halvtimman vi måste tillbringa i taxi på väg in till stan. En massa timmar i en minibuss med en hoppig 2.5 åring och en åmig och kråmig 1 åring är inget jag önskar någon. Vi hade ändå bunkrat upp med mutor i form av russin, aprikoser, torkar päron och nötter (nötterna var till Edgar), iPod/iPhone med roliga spel och musik, dator med ny Labanfilm och nappar i värsta fall. När jag läser den här listan förstår jag inte hur något kunde gå fel, där fanns ju dessutom farmor och farfar och två kärleksfulla föräldrar.

På något sätt gick det inte riktigt som vi hade tänkt (eller inte tänkt). Vad vi hade missat var två åksjuka vuxna, mammasjuka barn som vill sitta nära nära och helst själv, utan syskon (Byta barn! Som Edgar brukar säga när Ofelia sitter på "hans" plats), och barn som endast är intresserade av det syskonet håler på med, absolut inget annat.

Fram kommer vi till sist och hoppar på en båt. Det är ungefär nu Arvid och jag börjar inse att vi ska tillbringa ett dygn på en trevåningsbåt med halvmetershöga räcken runt om och helt öppet fram där bogvisirer skulle suttit om det varit en färja vi åkte med. Vi börjar ångra oss...

Vi åker i den vackraste skärgården man kan tänka sig med fantastiska klippor (karst till alla geoverare där ute) och det enda vi kan tänka på är: Var är det ena barnet? var är det andra barnet? Vem har koll på småbilarna så att de inte druttar i? Jag är så glad för att vi var fler vuxna än standard scenarier... Till detta ska vi lägga till:
* Måltider på "fel" tider för de små so resulterar i frustration, både hos dom och oss (hur kunde vi vara så dumma att tänka på maten...).
* Mat eller fimpförgiftad Lill-snorpa som kräktes och förbrukade blöjor på löpande band under natten i dubbelsängen som vi delade hela lilla familjen (farmor och farfar fick en egen hytt)

Trots split vision under 24 timmar han vi med både grottäventyr och kajaktur innan vi åkte tillbaka mot kusten där ännu en låååång bilfärd hem väntade.

...men de var i alla fall fina de där klipporna!

Vi har fått besök

Vi har fått besök av Arvids föräldrar. Dom kom i fredags och barnen är överlyckliga! Dom njuter och vi får en välbehövlig paus fyra extra par händer som finns tillhands. I dagarna visar Arvid och barnen upp det Hanoi som är deras vardag. Inte så mycket klassiskt turistande utan mer vardagspärlor på gatorna runt omkring vårt hus. Igår fick Göran håret klippt och kinderna rakade på en bakgata här intill. en spegel och en stol på trottoaren verkar vara det som behövs för att ha en affärside på gång. Vidare beställde han två glasögon efter en snabb och effektiv undersökning. Bra utdelning efter en dag i Edgards och Ofelias kvarter. Bilder på frisören i aktion är på väg... Under tiden får ni njuta av bilder från ett besök på etnologiska museet där vi hittade ett fint lek träd precis vid restaurangen. Notera även Ofelia i strålkastarljuset när det helt plötsligt välde in hundratals barn på skolresa. En strid ström av Hello hello hello hello hello... Edgar och Ofelia blev traditionsenlig nypta i kinderna och klappade på huvudet. När strömmen hade passerat sa Edgar - sånna tyckte Edgar var söt. (Edgar säger "sånna" istallet för dom). Precis, sa jag!

De nya badshortsen....

...köptes på "made in vietnam". en skön klädkedja som samlar ihop en mängd klädmärken (bl a HM, Gap, OshKosh b'gosh) som produceras i Vietnam men som på ett eller annat sätt inte forslas vidare till oss i resten av världen. Plaggen säljs för mellan 50 000 och 100 000 VND vilket blir mellan 20 och 40 kronor. Ingen av affärerna har samma utbud, då det beror på vad som för tillfället INTE skickats vidare. Härligt att handla billigt!

Igår fick de små badshorts, t-shirts, shorts och klänningar. Vi fick ju inte med oss så mycket sommarkläder hemifrån, då det inte gick att få tag på mitt i vintern. Dom är ju lite osynk också. Även om vi får uppleva sommaren mitt i vintern och de då borde vara i storleks synk så är Ofelia en liten räka och kan hon inte riktigt ha Edgar's ett års kläder. Eller rättare sagt, de som satt slimmade på Edgar sitter löst och fladdrigt på Ofelia, mycket stilfullt!

Nya badbyxor

Edgar fick likadana men ville absolut inte vara med på kort!


Posted using BlogPress from



my iPhone

Glass på söndagen

- Posted using BlogPress from my iPhone

Shopping

Nya klänningar till utklädningslådan!

När Edgar äter vattenmelon...

plockar han ut kärnorna, en efter en...

När Ofelia äter vattenmelon

blir det slakt!!!!

Ofelia hälsar solen!

Ibland vaknar Ofelia halv 6... ibland somnar hon inte om... ibland måste jag gå upp med henne... ibland har man i alla fall något att göra fast klockan är nyvaken...

Sandmonster

Nu behövs det mer bilder, eller hur?

Förra helgen tog vi oss en tripp till centrala Vietnam. Jag skulle på en workshop i Hue veckan efter och vi ville ha lite sol och värme. Edgar var väldigt sugen på stranden! Vi hade några varma dagar (jag våga skriva det nu när jag vet att det börjat töa där hemma) på Lang Co beach innan vi fortsatte till ett regningt Hue. Nu är vi tillbaka i Hanoi med välkomnande smog, härligt! Bilderna ja, här kommer dom!


Öde strand...


Ofelia på standen


Edgar simmar själv (med simkuddar)


Schyssta brallor!


Varmt och skönt i luften, poolen var lite kall (tyckte ingen utom Matilda)


Vi laddar på hotellet innan stranden!

Här kommer tigern...

Edgar leker med djuren och säger med djup intensiv röst.

- Här kommer tigern saktande... (sakta smygande)




- Posted using BlogPress from my iPhone

favoritsång

Edgar tycker mycket om musik och sånger. Han springer ofta fram till DVD spelaren och säger - Egar sätta på lite sik. Sen väntar han och har han riktig tur kommer en sång han är sugen på, annars får han oss att byta till den han vill höra. För tillfället är den här favoriten (från "nu ska vi sjunga"):

Små, små fågelungar sova i sitt bo.
Lilla fågelmamma får då litet ro.
Hon brukar flyga hit och dit
och söka något gott,
ty barnen ha så stor aptit
och aldrig nog de fått.

Små, små fågelungar inte flyga kan.
De kan bara gapa säga pip ibland.
”Om ni gör som mamma gör,
så kan ni flyga snart,
nu vingen upp och ner vi rör,
nu flyger vi med fart.”

(ungefär här säger Edgar - NU blir det sorgligt)

Liten fågelunge är på marken kvar,
kunde inte flyga, glömde hur det var.
Han viftar så med vingar små,
men kommer inte opp,
han ropar på sin mamma då,
han gör små skutt och hopp.

(och här säger han - Nu kommer Ruben och Edgar. Edgar lyfter ungen och Ruben tittar på)

Två små barn i skogen gå att plocka bär.
De hör någon pipa, undra vad det är.
De till den lilla ungen går,
de sakta lyfter den.
Då luft han under vingen får,
han flyga kan igen.

Jag tror att han tycker den är härligt sorglig med ett skönt slut då allt blir bra igen. Jag kan känna igen mig i det där. Jag älskade boken "Pricken" när jag var liten, och "Stackars lilla gris" och "den lilla farbrorn" båda lika härligt sorgliga så man får ont i magen, men som slutar härligt härligt om man kan hålla ut till slutet!

Nu har dom inte lyssnat på musik på länge. Vi har haft en kort semester vid stranden i centrala Vietnam och är för tillfället i den gamla kejsa staden Hue där jag jobbar några dagar. Nu ska jag gå upp på rummet och spela lite musik för de små!

På väg till lekplatsen

Edgar tittar ut över Tay Ho genom taxifönstret på väg till en lekplats.

"-Det glittrar i vattnet, precis som på Rörö.
-I mormors hus på Rörö. Fast man kan inte bada här. Vattnet är smutsigt."


- Posted using BlogPress from my iPhone

Klara färdiga hopp

- Posted using BlogPress from
my iPhone